Tuesday, 22. July 2008 : HÖGTRYCK ?
Efter Fjärdbottens lata dagar stävar vi in till Härnösand för att återigen fylla Sir Francis med mat- och dryck. Här är stämmingen hög, det är Segelsällskapets 150 årsdag och stor fest - tur att vi får tag i den sista lediga bojen i norra gästhamnen. Det blir en hetsig jakt mellan Systembolaget, livsmedelsbutiken och båttillbehörsaffären innan vi med stor lättnad lossar tamparna för att fly ståhejet.
Vi tar oss de få sjömilen till Lustholmen, där vi skall stråla samman med Lady Ann senare idag. Dagen till ära, och för att de lättare skall hitta oss, hissar vi det stora flaggspelet. Det blir en del seglargarn som spinns den kvällen, med berättelser om seglingsetapperna upp hit.
Vi bestämmer att hålla ihop ett par dagar och förslaget om en naturhamn i morgon, och den lilla trevliga gästhamnen Lövvik dagen därpå antas enhälligt.
Lördag morgon lämnar vi Lusthlmen och resan går först en bit uppför Ångermansälven, för att pricka av ett av Andres’ “måsten”, att gå under Högakustenbron, och Lady Anns segling under bron dokumenteras flitigt med kamerorna. Natthamnen bleir, som planerat, den fina naturhamnen Jungfruskär i Norafjärden. Vi upplever en härlig varm sommareftermiddag, det varma vattnet på 19 grader gör att det blir ett och annat dopp. På kvällen blir det grillmiddag på Sir Francis.
Söndagens etapp blir nytt rekord - den kortaste hittills i år med 6,5 sjömil till den trevliga lilla gästhamnen Lövvik i Storfjärden. På eftermiddagen blir det bergsbestigning. Efter flera dagars enträgna påtryckningar har Anders’ initiala motstånd till denna typen av frivilliga strapatser krossats, och vi ger oss iväg till Höga Kustens högsta berg, Valkallen, med 240 m höjd. Den strålande utsikten där uppe gör att han nästan tycker att det var värd besväret.
På kvällen blir vi bjudna på en kalasmiddag på Lady Ann och som vanligt är det en gourmetupplevelse.
Måndag morgon blir det stor avsked, även Smilla verkar lite ledsen att flocken plötsligt decimeras. Vad värre är, så försvinner den delen av flocken som hade varit mest frikostig med matresterna!
Vi styr ut från Storfjärden, hissar segel, och går med bra fart söderut, förbi Härnön och vigare mot SXKs uthamn Kattskär innanför Åstön. Infarten till Karrskär är smal, mycket smal. På det allra smalaste stället får vi möte med en stor motorbåt - ingen chans att det skulle finnas plats för båda. Jag backar, och som vanligt i trickiga situationer så bestämmer sig den gamla damen att strejka genom att ställa sig tvärs på det sämsta tänkbara stället - en grön pinne i stäven, med grunt vartten på ena sidan. Sir Francis stäv mot pinnen och aktern ca 1 m ifrån en uppstickande sten. Inte mycket att göra än att försöka hålla ekipaget på plats tills motorbåten hinner ta sig förbi. Som vanligt, så går allt bra till slut, bara hjärtat dunkar lite extra efteråt.
På seneftermiddagen blir det en jolletur till Holmö Cafe på fastlandssidan. Av fikat blit det en liten senlunch, Hilkka tog jackpot med den härliga fisksoppan, skepparens tröst blev en stor stark.
Det lovade högtrycket, som alla har väntat på, är äntligen på väg. Innan det får plats, måste de befintliga molnen rensas bort, och det sker med besked - på natten blåser det upp från nordväst, vinden i hamnen går upp till 12 m/s. Tur att det fanns en plats på bryggans läsida, och hoppas att bojkättingarna på bryggans andra sida är i bra skick!
Nattsömnen blir så och så, det slamrar i masterna och riggarna. På morgonen bestämmer vi att stanna kvar en natt till, för att vänta ut kulingen. Kanske blir det middag i Holmö Cafe…..
Sida 1 av 1