Wednesday, 16. July 2008 : Lövvik
Från Lustholmen går färden vidare och vi lägger oss i en liten gästhamn i
norra Storfjärden, som varmt rekommenderades av engelsmannen i Wandering
Star. Vi kan bara hålla med om att detta är ett fint ställe, skyddad för
alla vindar. För att göra livet ännu skönare, har det stora mörka molnet som
täckte mer än halva himlen under dagen, lösts upp och solen värmer skönt,
dessutom visar sig att vattnet i viken håller 19 grader!
Eftermiddagen går med stortvätt (skepperskan) och upprepade dopp(alla).
Sir Francis liknar en siciliansk balkong med tvätt hängande från alla linor.
Det kommer in en finsk S30 med ett trevligt ungt par som genast tar sig an
bergsbestigning på Höga Kustens högsta topp, som alltså inte ligger på
Mjältön (Höga Kustens högsta ö) utan här vid Storfjärden. Sorry Mjältö-fans,
men Valkallen är faktiskt fyra meter högra än Mjältön. Rapporten från de
båda är så lockande att vi beslutar att ta samma tur nästa morgon som
Smillas morgonpromenad.
Det blir grillning på kvällen och sedan myskväll med ett extra glas rödvin.
Tisdag morgon gäller det att hålla sitt löfte – vi tar oss upp de 2½ km till
Valkallens topp. Det är varmt och brant mot slutet, svetten rinner, men den
strålande utsikten vi möter uppe är värd mödan flera gånger om. I det klara
morgonljuset ligger en stor del av Höga Kustens fjärdar till våra fötter.
Efter flitigt fotograferande startar vi nedstigningen, trötta i benen och
Smilla med tungan i marken.
Solen och värmen håller sig kvar under hela tisdagen och vi beslutar att
stanna kvar en natt till. Det blir lite underhåll och mycket badande för
hela besättningen.
Efter en sillunch med allt som hör till (vem vet när det kommer ett lika bra
tillfälle) blir det en kort siesta för skepparen, så att snapsen får vila.
Att det börjar regna på kvällen gör ingenting – det verkar så att värmen har
kommit för att stanna (?)
Sida 1 av 1