Tuesday, 29. July 2008 : Högtrycket ligger kvar
Vi lämnar Kattskär och lyckligtvis blir det inga möten med andra båtar i den
smala rännan ut från viken. Den friska vinden är västlig och vi går med god
fart söderut mot dagens etappmål, Mellanfjärden. Restaurangen, som vi hade
bra minnen av från tidigare, visade sig från sin sämsta sida när vi åt en
sen lunch på deras terrass: servicen som levererades av en ointresserad, slö
och oprofessionell servitris gjorde att vi avbeställde bordet vi hade
reserverad för kvällen. Synd att fler och fler ställen blir förstörda av
turistanstormningen – det går att tjäna pengar utan att anstränga sig och de
allra flesta gästerna kommer i alla fall bara en gång.
Nästa etapp blev Hölick, där vi har varit flera gånger tidigare. En
förtjusande plats med en trygg liten hamnbassäng, fantastisk natur
runtomkring och en solnedgång som kan avnjutas tillsammans med kvällsdrinken
i sittbrunnen.
Prästgrundet, en liten ö mitt ute på havet utanför Söderhamn, hade
rekommenderats av flera seglare vi träffade. Det finns inga
inseglingsbeskrivningar, och på sjökortet ser det inte ut att gå att lägga
sig där. Vi bestämde oss i alla fall att göra ett försök att ta oss in i
hamnen. Inloppet visade sig vara i allra trångaste laget, men vi visste att
djupet skulle räcka till. Efter 100 m verkade den dock ta slut vid ett rött
båthus – men i stället gjorde den smala rännan en nittiograders böj som
ledde in i den lilla bassängen. Det kändes som att komma in i en ny värld,
en liten pittoresk fiskeby som såg ut som för hundra år sedan. Där fanns
båthus runt hela bassängen och små röda stugor bakom. ”Vägarna” (=stigarna)
ledde rakt igenom husens uteplatser, och det hela påminde starkt om
Västkustens fiskelägen. På ön finns ett litet fiskekapell (det minsta vi
hade sett hittills), som öborna själva hade finansierat år 1680. Det blev
även många simturer för Smilla, och Prästgrundet utses härmed till årets
resans höjdpunkt av en enhällig besättning på Sir Francis.
Den fortsatta färden gick vidare till Axmars Bruk. På vägen dit fick vi möjlighet att närmare titta på en säl som hade lagt sig på en undervattensten, och som inte tänkte låta sig störas av en förbipasserande segelbåt. Vi stannade upp och fick några hyfsade bilder trots att objektet var minst ett par hundra meter borta (tyvärr gick det inte att komma närmare på grund av en del undervattensstenar). Infarten till Axmars Bruk är mycket stenig, som tur är så finns massor av sjömärken för att leda besökarna rätt. Vi lyckades ta alla prickar på rätt sida och förtöjde sedan direkt
framför den mycket välrenommerade restaurangen. Trots att vi hade
reserverat bord dagen innan, blev det lite problem på grund av överbokning
och vi fick vänta ett bra tag tills vi kunde få plats. Den utsökta maten och
trevliga servicen gjorde dock att vi ändå blev helnöjda till slut.
Nu gällde det att hitta rätt startplats för den (i skeppshundens ögon) långa
etappen över Gävlebukten. Vi valde Trödjefjärdens SXK boj som bas. Under
natten vände vinden i samband med ett litet åskväder, och ökade dramatiskt
under en kort tid. Det blev pyjamas-segling för en del båtar som hade lagt
sig för ankare på fel ställe. Vi låg dock bra och tryggt och kunde sova och
samla krafter för den stora överseglingen dagen efter.
Det blev uppstigning vid sex-tiden, jolletur till närmaste ö för Smillas
morgonpromenad (skepparen) snabb frukost och sedan iväg.
Resan blev behaglig till slut – vinden från NO gjorde visserligen färden
något gungigt, men den öppna kryssbogen i den friska vinden gav bra fart.
Efter dryga åtta timmar kunde vi knyta fast tamparna på Öregrunds gästhamns
allra sista plats. Det var bråttom för skeppshunden att få lämna skutan för
en efterlängtad kisspromenad.
På sena eftermiddagen blev det rusning till Systembolaget (fortfarande med
kölappar, och vårt nummer var etthundratjugio högre än den aktuella), och
den lokala ICA butiken. I hamnen blev det återseende med flera seglare vi
träffat under resan tidigare.
Sonen Martin anmälde sitt besök hemma för nästa helg, så vi bestämmer oss
att lämna båten i Norrtälje under några dagar. På vägen dit lägger vi oss på
svaj i den lugna lilla viken på Raggarön, och det känns underbart
avkopplande efter Öregrunds hektiska ståhej att njuta av solnedgången i Sir
Francis’ sittbrunn.
Sida 1 av 1