Friday, 14. July 2006 : Häggvik till Ulvöarna
hårdvindslör i våldsam sjö, sedan öppen kryss i kuling och nästan lika grov sjö.
Avgick vid niotiden från Häggvik efter ytterligare en bergsbestigning upp på samma topp som igår (Smilla valde promenadalternativ). Gick för motor söderut till Gaviksfjärdens södra mynning, sedan på med seglen i lä av Rotskäret. Vinden är från SV, så vi förväntar oss en smörsegling med akterlig vind. Akterlig vind var det, men när vi kom ur lä, så blev det slör i våldsamma vågor, kanske de västa vi hittills upplevd i Östersjön. Det hade blåst hårda sydliga vindar i två dagar, upp till 15 m/s och vi hade hoppats att den värsta sjön skulle lagt sig under natten. Med vågorna snett akterifrån gungade det något mindre, men de värsta sjöarna försökte våldsamt att kasta den gamle Sir Francis tvärs. Tack vare en uppmärksam och hård slitande rorsman (Hilkka) gick allt bra. Efter ett tag började det kännas bra och helt under kontroll, och vi njöt av farten - upp till 7,9 knop, undrar om hon någonsin tidigare seglat fortare. En långkölad och tung båt som Sir Francis surfar nog inte, men det kändes så när den gamla damens skrov lustfylld vibrerade nedför vågbergen. Äventyret tog slut rätt snart, den öppna kuststräckan var knappt fem sjömil, sedan styrde vi in i Edsätterfjärdens lä. Vi lade oss på svaj längst in i den spegelblanka viken - vilken kontrast till det vilda havet utanför!
Längs stranden finns en rad sjöbodar, omgjorda till sommarhus - snart kom en herre ut med en jolle från en av bodarna. Våra farhågar att vi kanske inte var välkomna, visade sig ogrundade - han visade oss ett bra ställe på stranden, där man kunde landförtöja (i fall vi inte ville ligga på svaj). Så gjorde vi, lade om ankaret, knöt upp fören mot två tallar, och sedan var det äntligen dags för den välförtjänta landgångsdrinken.
Ösregn hela sen-eftermiddagen och kvällen - tur att det är Hilkkas tur att ro i land med regnställ på, för att gå kvällspromenaden med Smilla. Skepparen diskade och serverade sedan en välförtjänad Laphroaig åt besättningen, Smilla fick nöja sig med ett torkat grisöra.
På morgonen har vinden vänt till nordväst, och det känns säkrast att lossa på tamparna i land och låta Siren lägga sig med fören i vinden. Enligt sjörapporten skall det blåsa friskt i ytterligare ett dygn, så vi beslutar att gå in i gästhamnen mellan Ulvöarna, en tur på omkring 14 sjömil. Av den förväntade halvvinden blir det en öppen kryssbog, under vanliga förhållanden perfekt för oss Rasmusseglare, men den här gången är förhållanden inte vanliga - vindstyrkan pendlar mellan 12 och 15 m/s, och trots att distansen till närmaste lovartskust endast är dryga fem sjömil, så går sjön hög och krabb.
Bra att ett rev bands i storen före avfärden, av genuan rullades endast en mindre bit ut, ändå loggar vi över sju knop - underbart men ändå något oroande - hoppas att alla grejor håller! Det känns bra när vi går in i sundet mellan Ulvöarna. Under rådande omständigheter känns ingången trång när vi forsar in i 7 knops halvvind - och så blir allt lugnt och stilla.
Det är rätt fullt i båda gästhamnar men vi hittar en plats framför den nerlagda surströmmingsfabriken. Bra att den lades ner, då slipper vi lukten! Under en landpromenad besökar vi den lokala turistbyrån, och får en utförlig genomgång av alla sevärdheter uch utflyktsmål. På vägen passar vi på och handlar rökt sik för middagen, och det börjar redan vattnas i munnen av förväntan.
Sida 1 av 1