Wednesday, 26. July 2006 : Norrbyskär till Trysunda
Efter en mellandag på Norrbyskär med museumbesök och kulturhistoriska
utsvävningar fortsätter vi på lördag till Patholmsviken i Holmsund utanför
Umeå. Umeå går tyvärr inte att besöka med segelbåt, två broar stänger
effektivt av alla mastade båtar. Patholmsviken är Umeå Motorbåtklubbs hamn
med några platser för gästande båtar. Hamnomgivningen är tråkig, som de
flesta småbåtshamnar med båtuppläggning. Klubbhuset däremot blir en angenäm
överraskning - ljust och trevligt inredd, rent och snyggt, och alla
faciliteter (tvättmaskin, kök, övernattningsrum, bastu, duschar) öppna ich
tillgängliga för alla besökare.
Huvudsyftet med besöket är att proviantera - tyvärr visar sig att den ICA
butik som funnits nära hamnen har slagit igen. Enda mataffär i Holmsund är
på ca 1/2 timmes gångavstånd, tur att vi har en stor inköpsvagn från
tidigare Silja-resa. Den rymde då 120 burkar Lapin Kulta, på tillbakavägen
till Patholmsviken innehåller den 100 kg diverse matvaror - åtminstone känns
det så efter en halv timmes rask promenad tillbaka till båten. Rätt så mör
efter dagens strapatser utnyttjar vi i alla fall klubbens fina bastu, och
kojar efter en enkel middag och en omgång kortspel med Ingrid och Rune.
Söndag morgon säger vi adjö till våra nya vänner, de skall ligga kvar i
Patholmsviken för att ta emot gäster på måndag. Vi vänder stäven söderut och
det blir blöt och rätt obekväm i den kraftiga sjön som bildads under flera
dagars sydlig vind. Vinden är fortfarande sydlig, och vi motorseglar, dvs
motorn får gå på lågt varv för att minska avdriften och för att inte Sir F
skall stanna upp helt av den våldsamma motsjön. Efter 30 sjömil styr vi åter
igen in i den lilla och så trygga baljan på Järnäs och andas ut.
Något orolig för den fortsatta färden söderut, sover skepparen dåligt denna
natt. När vi går ur hamnen visar sig dock att sjön har lugnat sig betydligt,
och vinden, som lovat, har vänt till nordlig. För lite för att segla i
början, men efter en timme kan vi stänga av maskineriet och vi slörar med
god fart i de mjuka dyningarna - det enformiga ljudet av vågsvallet uppför
och lugnet nedför sjöarna känns medidativt och välgörande i själen. Vi går
en bra bit ut till havs, landkonturerna syns svagt i fjärran. Förbi Husums
fula skorstenar och så småningom dyker Skagsuddes fyrar upp på behörigt
avstånd på styrbords sida. Det finns en del otrevligheter i vattnet utanför
Skagsudde, och precis navigation har inte behövt användas de senaste
veckorna - här uppe finns (nästan) inga grynnor.
Vi styr inåt land och närmar oss Trysunda från nordost. Rödklubben lyser
rött i solljuset och kan inte förneka sin identitet. Rundar så småningom
Trysundas sydligaste udde och styr in i viken. I stället för att gå in i den
nästan fullbelagda gästhamnen går vi vidare in längs sjöbodarna och hittar
en inbjudande träbrygga framför det enda gula huset bland alla röda - här
får man lägga till mot en rimlig avgift, och slipper gästhamnens stoj.
Priset, att det är några hundra meter till duscharna, betalar vi gärna. Tack
Rune och Ingrid för detta tips som gör Trysunda ännu mera njutbar.
Det är lågvatten, men vi går lätt in till bryggan med ett par dm marginal,
det går inte lika bra för de andra segelbåtarna som försöker - det tar
stopp för dem någon eller några meter utanför bryggan - men det finns hjälp
att få. Babords båten får låna en stabil planka som fästs med rep i fören,
styrbordsbåten får komma i land via vår båt, och fler än tre blir vi inte
till natten.
Redan vid våra tidigare besök på Höga Kusten, 18 resp. 20 år tidigare, har
Trysunda blivit vår entydiga favorit, inte illa med tanke på alla
fantastiska platser runtomkring. Även denna gång konstaterar vi, helt
osentimentalt, att detta nog måste vara en av världens vackraste ställen.
Ingen tvivel om att vi stannar här en extra dag.
Under morgonpromenaden till klapperstenarna väljer jag ut de finaste
stenarna och tar dem med mig hem - men denna gång samlar jag dem i kameran i
stället för i fickorna. Bra att man nu försöker att bevara miljön så mycket
som möjligt, förbudet att ta med klapperstenarna är nödvändigt om det kall
se ut som det gör nu, även i fortsättningen.
Glömde jag nämna att solen skiner och temperaturen ligger på 25 grader?
Fattas bara annat, vi är ju på Trysunda!
Sida 1 av 1