Menu

Wednesday, 12. July 2006 : Sandslån till Häggvik

regn och rusk på vägen söderut till Norafjärden, en hel del vind i Bergkvistviken, sedan sol igen och kuling i Häggvik.

På söndag tittade vi in i Sandslån´s flottningsmuseum, som berättar om en storhetstid då bygget härbärgade en storindustri med världens största timmersorteringsverk. Allt som är kvar från den tiden är en massa timmer på sjöbotten (bäst att strikt hålla sig till bojmärkta farleden) och museet. Utsiktstornet med café som står ute på fjärden, sönderrostat och inte längre i bruk, och linfärjan som var tänkt att transportera turister dit, och som nu ligger nedmonterat på land, berättar om en inte så lyckat turistsatsning på senare tid. Sorgligt att den satsningen slog fel, det fanns inte tillräckligt med besökare. Trots det så hade vi en trevlig tid i byn, mest tack vare invånarnas trevliga och hjälpsamma attityd, och inte minst också tack vare ett bastubad i hamnens fina vedeldade bastu. En frisk sydvind (pålandsvind) gungade iss i sömn denna kväll, efter en grillad godbit med en flaska god italienskt rödvin.

Måndagen kom då årets första riktigt ruskiga regnväder, och vi tog oss, mest för motor, söderut och in i Norafjärden, för att söka skydd för den lovade friska sydvästvinden. Bergkvistviken såg bra ut på sjökortet, och vi letade oss längst in i dess sydostligaste hörn, och lade ankaret från fören för att svaja. Kvällspromenaden med Smilla föregicks av en roddtur till närmaste brygga, och när vi skulle ro tillbaka till moderskeppet hade vinden ökat så pass, att det var med möda vi kunde ta oss fram. Vinden hade också vridit till nordväst, så vi flyttade oss en bit i viken för bättre nattsömn.

Strålande sol väckte skepparen på måndagsmorgon, och hundpromenaden (med tillhörande roddtur) företogs utan att väcka skepperskan. Vid återkomsten efter en och en halv timmes tittade ett yrvaket ansikte ut från förpiken – bra med en ordentligt utvilad besättning! Fin segling, först kryss, sedan halvvind, och till slut slör förde oss till Häggvik, en liten gästhamn längst inne i nordöstra hörnet av Gaviksfjärden. Man går in genom två smala rännor med ca 3 m djup, hamnen ligger väl skyddad för alla vindar. Passar oss utmärkt eftersom sydvästlig kuling är aviserad i sjörapporten.

Hamnen var också delmål för en liten eskader på fem båtar, för övrigt fanns mest lokala motorbåtar där. Kvällen lystes upp av den musikaliska skepparen i grannbåten, som spelade allehanda visor, dels på sin klarinett och dels på tvärflöjt. Så småningom ackompanjerades musiken av en ljuvlig röst tillhörande en späd dam i mogen ålder – vackert! Allteftersom kvällen fortskred, och nivån i vinflaskorna sjönk, ökade antalet sångare, och det blev lite mindre vackert, men ändå trevligt.

Vaknar på tisdag av ylande vind från babordssidan. Hamnen är skyddad från alla håll, ändå sveper vindbyar in över skogskullarna från väst, vindmätaren visar upp till 11 m/s som högst. Det känns tryggt ändå, eftersom det är helt våg- och skvalpfritt i hamnen. Västvinden för med sig en lukt som definitivt förstärker norrlandskänslan - bredvid hamnen finns en av de sista mindre surströmmingsfabrikerna i landet, familjen Wedins Surströmmingsfabrik.

Tisdagens höjdpunkt blir en promenad (klättring?) upp på ringkallen, en 150 m hög topp med underbar utsikt över vatten och berg runtom – ett absolut måste om man har tagit sig hit. På vägen till utsiktsberget passerar man Mannaminne – en annan av Höga Kustens turistsatsningar. Denna verkar fungera, parkeringsplatsen är full med bilar. Man har samlat alla möjliga prylar i ett utomhusmuseum – byggnader från olika delar i landet, men också ett Thai-tempel inspirerat nybygge, en spårvagn, ett stridsflygplan, allt i en salig röra. Priserna i restaurangen kan hållas högt på grund av efterfrågan…..