Tuesday, 05. September 2006 : Hem till Mälaren
Hilkka fick jobba lite snabbare under veckan för att kunna ta ledigt på fredag. På så sätt fick vi lite extra tid för helgens segling. Egentligen hade vi sett fram emot några fler fina helgseglingar till ytterskärgården, men vid närmare titt i kalendern visade sig att upptagningsdatumet närmar sig oroväckande - bara tre helgar kvar före lyftet som sätter stopp för seglingssäsongen. Så vi bestämde oss att ta Sir Francis in i Mälaren för vintern.
Som vanligt var båten färdigstuvad och provianterad när skepperskan dök upp i Marinan på torsdag eftermiddag, efter en arbetsam dag på kontoret. Smilla och jag hade redan fixat allt för avfärd och väntade otåligt på att få lossa förtöjningstamparna. Vi hade inte varit på Utö under hela säsongen och bestämde att ta oss dit som första etapp denna helg. Utö brukar vara överfullt med båtar under julimånad och det kan vara svårt att få plats om man inte kommer tidigt, d.v.s strax efter lunchtid. Det är en helt annan sak i augusti, och när vi dök upp i Utös norra hamn fanns det endast en handfull båtar där, alla långsides förtöjda mot bryggan.
Trots att det är sista dagen i augusti så är vattnet fortfarande 21 grader varmt och inbjuder till ett dopp innan vi tar en långpromenad. Promenaden leder (av någon underlig anledning) förbi värdshuset, där vi tar en välförtjänad drink i solnedgången ute på terrassen.
Som middag blir det ugnsstekt kycklingsfilé i en kryddig tomatsås, tillsammans med ett glas italienskt rödvin (och kanske ett till).
Nästa morgon går vi vidare åt sydväst mot Nynäshamn i en lätt sydvästlig (!) bris. Det är lite svårt att få fart på den gamla damen, så järnspisen får hjälpa till i början. Så småningom vrider vinden lite mot söder och ökar en smula - nu åker seglen upp och äntligen blir det tyst på skutan. Tanken är att ta oss förbi Landsort och sedan en bit norrut mot Oaxen, men när vi passerar Krokskärs SXK-boj beslutas det impulsivt att stanna där över natten. Efter en ovanlig smidig förtöjning på bojen blir det roddtur till Krokskär och promenad på ön.
Krokskär har fortfarande kvar sin charm som gammalt fiskeläge, men tyvärr har det blivit många nybyggen längs norra stranden och det är svårt att hitta ett ställe för landstigning, om man vill undvika att lägga jollen på en privat brygga. Så småningom hittar vi en klippa, går iland, och försöker att ta oss förbi husen utan att klampa på deras privata uteplatser.
Vid tidigare seglingar har vi ofta passerat Krokskär, och beundrat dess karga klippor och pittoreska stugor. Kanske var det i sista stund vi besökte ön, innan den blir till ett privat och för allmänheten avstängt fritidshusområde…. Naturen på den södra, obebyggda delen av skäret är väl värd besöket, och jag hoppas att mina farhågor inte blir sanna på ett tag framöver.
Det blir en fin och lugn kväll, varmt i luften, och vi sitter ute länge. Septembermörkret omsluter oss (det är första september idag), men fotogenlampans varma sken lyser upp sittbrunnen.
När det blir kojdags ökar vinden och det kommer in dyningar söderifrån, som träffer båten från sidan - otrevliga rullningar blirv följden och nattsömnen vill inte infinna sig. Eftersom vi ligger tryggt på bojen och mörkret är kompakt, avstår vi från att flytta till ett lugnare ställe. Ett morgondopp i piggar sedan upp den trötta besättningen. 
Vi fortsätter färden i frisk sydvästlig vind genom Galthålet och förbi fyren Rökogrundet. Sedan gir norrut, och det blir läns förbi Fifång, Oaxen, och vidare norrut mot Södertälje, som blir målet för denna dagsetapp. Kräftor och tillbehör hade inhandlats i hopp om att stöta samman med några segelvänner, men alla verkade ha annat för sig denna helg. Så nu fick vi ha vår alldeles egen “kräftkalas” i Södertäljes gästhamn. Kräftorna smakade gott, likaså tillbehören.
Efter förra nattens sömnbrist slocknade hela besättningen rätt tidigt. Redan vid niotiden hörde man skeppshundens djupa snarkningar från durken och snart hördes inget mera. Under natten drog ett rysligt regnväder över hamnen, och även under morgonen strilade regnet ner.
Slussen passerades kl 09:30 efter ett långt palaver med slussvakten, som tycket sig inte ha sett någon väntande båt vid tiden för slussöppning. Vi hade dock cirklat runt i tio minuter innan, och när ingenting hände, ringde jag slussvakten några minuter efter öppningsdags. Han tyckte att vi kunde vänta till nästa öppning en timme senare, och det tog all min övertalningförmåga att få honom på andra tankar. Märkligt, tyckte jag, eftersom sluss- och broöppningar borde vara en välkommen omväxling för slussvakter. Resten av deras arbetstid borde ju utgöras av att vänta på nästa öppning. Kanske hade han föredragit att helt ägna sig åt en kopp kaffe och morgontidningen, i stället för att slita med slussöppningsknapparna….
Nu är vi tillbaka i Mälarens söta vatten. Mörka regnmoln följer oss hela dagen men det kommer inget mera regn. Däremot en hel del vind - härligt att segla i 7 knop med bara genuan uppe!
På söndagseftermiddagen lägger vi till på vår bryggplats i Upplands Väsby Segelsällskap, seglen viks, tamparna tas upp och sittbrunnstältet sätts upp. Nu återstår bara en en-timmes promenad hemåt genom skogen (bilen är ju kvar i Karlslund förstås).
Sida 1 av 1