Thursday, 29. July 2010 : Kalmar till Nyköping,
Efter två lata dagar i Kalmar gjordes Sir Francis segelklar igen för vidare färd, norrut den här gången. Väderrapporten lovade sämre väder och mycket vind framöver, så vi bestämde oss att vända stäven åt hemmavatten. Vi båda tyckte bra om Kalmar, med sin trevliga och välskötta gästhamn. Trots högt tryck från alla tyska, holländska och danska gäster som stannar där både på resa norrut och söderut gick allt lugnt till, mycket tack vare uppmärksamma hamnvärdar som hela tiden fanns där och dirigerade nyanlända båtar till rätt ställe. Innerstaden var fyllt med liv, många gaturestauranger och mycket flanerande folk påminde om en stadsmiljö i sydligare bredder.
Kalmarsund erbjuder antingen medvind eller motvind, och denna gång hade vi turen på vår sida - inget stampande i motsjö, utan läns och ett lugnt och fint gungande i medsjö. Vår nästa natthamn blev Lakhamn utanför Mönsterås, där den lokala båtklubben driver en gästhamn med tillgång till klubbhuset med tillhörande serviceinrättningar.
Resan vidare norrut bjöd på årets hittills finaste segling - slör i lagom bris, sol, värme. Vi valde att gå ut en bit till öppet vatten för att få lite mera fläkt. Smilla tyckte att det blev alldeles för varmt i hennes svarta päls och skepparen löste problemet med att hälla hinkar med havsvatten över henne, vilket tydligen uppskattades - hon stod stilla och väntade på nästa dusch. Vi seglade förbi Dämman, den gamla nedlagda fyren som under senare år har renoverats och byggts om till ett lyxhotell mitt ute på havet, med helikopter som huvudsaklig transportmedel för bemedlade gäster.
Dagens mål blev Snuggösund, en grupp småöar på Älös södra sida, och sedan till Västervik där vi stannade på Wikingarnas Segelsällskaps hamn. Nu var det viktigt med bra skydd för den av SMHI lovade nordliga kulingen. Efter att första natten ha legat långsides förtöjt vid mastkranan fick vi flytta oss nästa morgon då en klubbmedlem behövde kranen. Andra natten låg vi utanför hamnen men fortfarande med bra skydd mot norr. Det regnade mest hela tiden, men blev ändå några besök till centrum (ca 20 minuters promenad), ett av dem för att komplettera dryckesförrådet. Tyvärr kom vi dit strax efter kl 14:00 i tron att Västerviks systembolag skulle ha samma öppettider som de flesta övriga i landet. Det hade de inte, utan här stängdes kl två på lördagen.
Vattnet utanför Västervik bjöd på mycket otrevlig korssjö, ett resultat av två dagars nordlig kuling och morgonens sydostvind. Det kändes inte angeläget att kämpa sig vidare norrut, utan vi vek av i en vik åt nv och smög in i svajviken v om Smågö, samma som vi hade nyttjat två gånger under resan söderut en dryg vecka tidigare.
SXK hamnen i Stugviken på Ålö blev nästa stopp. Nu är vädret något bättre och det blev en längre skogspromenad med en dryg liter blåbär som resultat. Blåbären förvandlades dels till en mumsig blåbärspaj som tyvärr gick åt i sin helhet samma dag, och dels till ett tillskott till nästa morgonens frukostfil. Vattentemperatren hade nu tyvärr sjunkit rejält, och i det 13-gradiga vattnet blev det endast några korta uppfriskande dopp.
Flisfjärden o om Harstena bjöd på endast 11 graders vatten och det tog emot lite att gå in där. Efteråt var däremot den belevande effekten dubbelt upp - skönt i den nu återkomna solhettan. Middagen intogs på terrassen på Loftet, Harstenas enda restaurang med ganska höga priser och ganska dålig service - vi fick vänta i evigheter på maten, en del av beställningen hade glömts bort och efterrätten var kass. Smilla tyckte också att stället var kass eftersom hon fick vänta utanför, förtöjt på en mindre bojsten.
Väderrapporten har åter igen lovat kraftig nordostlig vind (inte så kul med Bråviken på dagsetappen) och vi planerade att gå tidigt på onsdagsmorgonen för att ev. komma över innan det blåser upp. Alltså uppstigning kl sex, sedan kort morgonrastning av skeppshunden, kaptenskan hade frukosten klar vid hundens och kaptenens återkomst. Avfärd kl kvart i sju var nog nytt rekort på Sir Francis.
Ut kom vi på ett spegelblankt hav, och Pentan fick ännu en gång hoppa in som framdrivningskälla. När vi närmar oss Arkösund försvinner oron över en hoppig överfärd, fortfarande ligger sjön spegelblank. Kaptenskans humör stiger i takt med att sjömilen till Nyköping minskar. Under alla våra seglingsår har Nyköping varit en av våra, men framförallt Hilkkas hamnfavoriter. Här är alltid ordning och reda, trevlig hamnpersonal (samma entreprenör i 20 år) och en lagom lång åpromenad till centrumet med goda shopping- och fikaställen. Vädret är uruselt, men det är ok, vi är ju i Nyköping. När regnet gör en paus vid åttatiden på kvällen bjuder kaptenskan på en fin middag i hamnkrogen - vilken skillnad till förra kvällen! God mat, trevlig service, och Smilla får sitta bredvid och får ett litet smakprov hon med. Här stannar vi en dag till!
